slakka in POPART

Som bekant är han ju en rätt så populär figur! Detta är en variant på den tavla av Jesus jag målade tidigare, dock hade beställaren önskemål om lite mer "bling bling" vilket jag tror kommer passa in bra i dennes hem :)



ursäkta ljuset, men jag ville ändå att man skulle se i bilden den lyster som ligger i färgen

Jag har hunnit göra en och annan ny bild även om man inte kan tro det (med tanke på sidans frenetiska aktivitet!)



Vissa vill ju ha sig själva på väggen, min kompis Therese till exempel...

Sitter här dagen innan omtentan i externredovisning, som man har längtat! Det bara spritter i benen och lyckoruset i min kropp sprider sig som en löpeld. Ok, nu tror jag nog ni förstår att jag är en gnutta ironisk, men skämt åsido ska det bli skönt att skriva imorgon och förhoppningsvis även bli av med den kursen för nog har jag tragglat detta ett tag nu känns det som. Det slog mig idag bara hur skön den där känslan är när man äntligen förstår något som inte funnit sig naturligt och lätt från början. Poletten trillar ner och för några sekunder får man en boost och känner sig riktigt nöjd, ni vet förhoppningsvis vad jag menar? Man för ett sånt självförtroende och driv att man direkt slänger sig huvudstupa in i nästa krixiga problem... och så sitter man åter där i skiten, HAH PUCKO!
Det går hyfsat att illustrera detta med det judiska ordspråket:

Från framgång till motgång är det ett litet steg,
från motgång till framgång är det lång väg att gå.

Nu är det så att ett fåtal personer som känner mig riktigt väl vet att jag hade en period i mitt liv då jag fascinerades av ordspråk och då inte nödvändigtvis av de allra vanligaste. Allra roligast var nog när man kunde driva någon till vanvett med att dra av en hel konversation fylld av kryptiska ordspråk som egentligen knappt förstods av någon annan än mig själv, åtminstonde inte för stunden. Ibland kan det faktiskt vara kul att jävlas med folk, så länge man gör det med glimten i ögat såklart ;) Men jag lovar att inte jävlas med någon innan jag skrivit klart imorgon för jag behöver alla tummar som kan tänkas hållas för mig imorgon!

Igår fick jag rätt på ett himla skoj klipp som föreställer Superman, men det är inte vilken Superman som helst... it´s Black Superman aka Rasta Superman. Denna skojjare stod precis utanför ingången till Reggaefestivalen och showade för fulla muggar. Han gör det redigt bra oavsett om han är dopad eller inte, eller vad tycker ni?



Showtime!

Se nu till och håll tummarna för mig imorgon!

Snipp snapp snut
Superman flyger ut

Det är värst vad jag blev aktiv då, skämmer bort gör jag också när jag bjuder på nya bilder. Denna var faktiskt en present till min extramamma Bim då hon fyllde 50 nu i somras. Jag blev väldigt glad när jag kom på vad det var jag ville ge henne i present - en av mig själv handmålad tavla. För kan min gratulation bli mer personligen uttryckt än så? Förhoppningsvis något som kommer uppskattas under aningens längre tid än de smått taffliga men ack så för den åldern genomarbetade verk man lyckades skapa när man slöjdade som liten. Allt som oftast behövde ju dessa kreationer en lite närmare förklaring vad de egentligen skulle föreställa innan de ett par veckor senare hamnade i någon skrubb eller som rentav "av misstag" användes som ved.
Det fanns ju flera andra anledningar till att detta kunde bli en lyckad present; Bim hade på förhand undanbett sig vanliga presenter till förmån för bidrag till ett projekt för överviktiga barn och ungdomar, om man ändå ville skänka något. Jag kände ändå att även om hon inte hade önskat sig en tavla var detta en pryl utöver det vanliga.
Får tacka far för hjälpen med att hitta ett bra motiv, även om han till en början var lite svår att samarbeta med eftersom han inte förstod att jag skulle måla den själv.
Slutresultatet blev riktigt lyckat om jag får säga det själv och den glädje som sprids när någon verkligen genuint visar sin uppskattning för en gåva man dessutom själv skapat är ovärderlig. Jag överräckte presenten tätt efter att jag hållit mitt "tal" till födelsedagsbarnet. Eller...ja... att kalla det för ett tal är ju att ta i. Eftersom jag inte är någon van talare skrev jag ihop en liten text som jag brände av på en rytm. Vissa kallade det för en "rap" vilket jag för stunden tyckte va riktigt skrattretande men jag vet inte vad jag skulle rubricera det som. Kanske någon blandning mellan rap, vers och singjay...oj vad man ska va pretentiös här då! En sak är säker; jag har i och med detta inte utgett mig för att kunna varken rappa eller sjunga!



Den föreställer alltså min pappas sambo Bim och deras Bamse. Bilden var inplastad, därför den får sådan glans längst ner i mitten. 

OBS denna går inte att beställa ;)

Här har ni första t-shirttrycket från moi. Den är verkligen inte purfärsk i och för sig. Jag har hunnit med att använda den till "äcklighet", tvätta den och nu återigen använt den till "äcklighet" så den är ju aningen skrynklig men annars är jag sjukt nöjd med den svarta nyansen som ger en schysst vintagekänsla och eftersom den inte blektes så mycket i första tvätten talar allt för att bleknandet kommer ske i väldigt maklig takt.
Observera att jag i och med valet av just motivet Tupac Amaru Shakur inte tar någon som helst ställning i den väldigt haussade motsättningen Tupac vs Christopher Wallace aka Biggie Smalls aka Notorious BIG. Något jag egentligen tycker man inte behöver göra bland annat med tanke på att beefen var överdriven och uppblåst till alldeles abnormt stora proportioner i onödan av massmedia. Bara för det tror jag att mitt nästa t-shirtmotiv ska bli Biggie! Skulle ni va sugna går den att beställa för 250 bagis, bara att lägga en kommentar så löser vi det. Du kommer garanterat va hyfsat ensam om just detta Tupac-motiv.



Som en hyllning till dessa två avlidna storheter, postar jag denna låt som släpptes efter de bägges död.



Bless

Jag hade tidigare tänkt att bjuda på ett på ett par tips på filmsnuttar från Uppsala Reggae Festival -08. Här kommer de saxade från youtube. Bättre det för mina egna snuttar var inte av den högsta kvaliteten.



Twinkle Brothers var utan tvekan en höjdpunkt här med "Faith can move mountains"



Jah Shaka gick knappt att slita sig från med ett odödligt sound!



Rutinerade Burning Spear gav såklart ett majestätiskt intryck nästan i klass med Bunny Wailer förra året.



En av de enligt mig hetaste på hela reggaescenen med allt vad underkategorier innebär - Alborosie

Så var då denna fantastiska tillställning kallad Uppsala Reggae Festival över. Snacka om att tomheten är total. Det är aldrig längre till nästa festival än precis i dagarna efteråt. Man känner sig verkligen kluven eftersom man å ena sidan har fina färska minnen av de senaste dagarna samtidigt som jag nog inte är ensam om att få en aningens vemodig känsla. Denna vecka är nog den vecka då jag som allra ivrigast ger mig ut på jakt efter potentiella klubbar, konserter eller liknande som ska kunna fylla tomrummet.
Jag tillhör ju skaran som kan få ganska kraftig söndagsångest, vilket jag med tiden fått lära mig att leva med som ett obligatoriskt inslag på veckan oavsett om jag har varit ute dagen innan eller inte. Det är något som jag försöker jobba på, att göra en tavla underlättar alltid. Men i väntan på nya kreationer får ni hålla till godo med denna från tidigare i somras föreställande.... hrm... ja just det... Bob Marley. Om du tycker den är tillräckligt snygg för att pryda din vägg är det bara att flika in en kommentar!



Snipp snapp snut
låt aldrig elden brinna ut!

Dagen till ära tänkte jag lägga upp min första tavla med Bob Marley motiv, ingen kan väll ta miste på det fantastiska leendet hos den man, av vissa till och med kallad för en profet, som under sin karriär hann med att förmedla sååå mycket till människor över hela världen. Man måste beundra den mannen när man tänker på vad hans infuenser har betytt inte bara för reggaen som genre utan även för musiken som helhet. Jag hoppas att denna tavla i sin tur lyckas förmedla en känsla av glädje och hopp, just nu gör den i alla fall det hemma hos mig men jag kan lugna eventuella intressenter med att den inte är såld, kanske delvis för att den är min personliga favorit.
Hursomhelst vankas det Reggaefestival i min hemstad Uppsala och trots ett envist duggregnande utanför mitt fönster kommer jag inte ha några problem att tagga till. Förväntansfullheten inför årets festival har legat och grott men det är först nu som jag på allvar börjar få ett sådant pirr i magen. Årets line-up innehåller flera guldkorn, av vilka jag sett några tidigare medans andra är oskrivna blad åtminstonde vad gäller live-framträdanden.



Hoppas så många som möjligt får möjlighet att njuta av årets höjdpunkt på reggaescenen i Sverige!

snipp snapp snut
fyra av kalaset
med bomber å krut

Min första! Ursäkta ljuset, ska fixa en bättre bild så småningom. Denna gjorde jag egentligen till mig själv eftersom jag helt enkelt ville föreviga ett av förra sommarens konsertminnen på ett speciellt sätt vilket var en anledning till att jag började göra sånna här tavlor.
Bilden föreställer reggaeartisten Lutan Fyah som jag för övrigt hunnit med att se en till gång då han till min stora glädje gjorde ett stopp för en laddad klubbspelning i Göteborg i våras. Jag tror jag aldrig varit så svettig offentligt som efter det gigget. Mississippi släng dig i väggen, det forsade längs min rygg!



Hursomhelst,
Bless!

Inom kort kommer några av mina verk läggas upp...

Så har jag då äntligen fått fingrarna ur och börjat blogga. Jag måste i och för sig förtydliga att jag inte haft något sug efter att uttrycka mig genom en massa inlägg utan denna blogg skapar jag först och främst som ett exponeringsforum för mina tavlor. Sedan kanske jag kommer flika in ett och annat övrigt inlägg för den nyfikne att kika närmare på.
Om du hittar något kul och blir intresserad lyssnar jag gärna.
Jag ska inte va för pretto med något första mastodontinlägg, dessutom är jag aningen för rastlös för att sitta så gräsligt mycket längre vid burken. Ärligt talat har jag nog inte skrivit en så här lång text sen sista grupparbetet på vårterminen.

Snipp snapp snut
första inlägget e slut